torsdag 8 mars 2012

-

Det gör ont att prata om det. Riva upp ett sår som ännu inte läkt. Just i en period när det faktiskt var lite bättre. Jag måste sluta. Det är ju så jag överlevt. Förtrycka och förtränga. Krympa ner tills det får plats på en liten knappnål att fästa i undermedvetandet. Eller var som helst där man inte behöver tänka på det just nu.

1 kommentar: