Mitt liv var regisserat för kids som hängde i sandlådan.

Rockar bläckfiskkepsen och dansar till hiphop.

Två plusgrader och det känns som vår.

Som meditation.

Ångest och oro.

Det värsta med att söka jobb är att man känner sig så värdelös. Det är ingen som vill ha en, och det man har att erbjuda räcker aldrig någonsin till. Man är alltid för lite av allt. Det är därför det är så svårt när man behöver säga nej till något. Något som kanske inte är det bästa för en just nu och som man inte mår helt bra av men som ändå är svårt att släppa för man känner sig otacksam. Här är några som äntligen tar emot en och så vänder man ryggen som svar. Då är det som att man får skylla sig själv om man är så dum. Att det är rätt åt en sen när man sitter där utan jobb.
Ibland måste man bita i och stå ut, men ibland måste man också inte göra det. Inte göra sånt som man mår dåligt av.

Den här gör mig också glad.

Tack Lisa!

Det går trögt...

Pluggaplugga....
Jag kämpar på men distraheras hela tiden av annat. Fri tillgång till internet kan vara farligt, men det känns ändå som att jag koncentrerar mig bättre här, där jag slipper tänka på matlagning och disk. (Även om jag i bakhuvudet är medveten om den alldeles för gamla diskhögen i köket därborta) Trots att jag inte kommit så långt som jag borde känner jag mig ändå märkligt lugn, vilket är otroligt skönt ändå. Hade en trevlig pratstund på telefon med Sandro <3 igår också. Det känns som att bättre tider stundar.

Rita lite mer...

Sen när man ändå är igång kan man lika gärna fortsätta på kylskåpet...

Sömnlösa nätter

Jag har haft så konstiga mat- och sovvanor den senaste veckan: vaknar mitt på dagen och äter frukost till lunch eller tvärtom, choklad till middag eller inget alls. Sen kan jag inte somna för jag tänker så mycket. Vilket resulterar i att jag vaknar sent. Den gången jag väl vaknade tidigt, låg jag kvar och somnade om i ren protest - det är inte okej att det är kolsvart fram tills halv tio. Det är nu det borde ha vänt och bli ljusare igen, men det känns banne mig som att det bara blir mörkare. Inte konstigt att kroppen väntar med att låta mig vakna när det är ljust istället.
Något man kan göra om man inte kan sova och hittar en whiteboardpenna är att pimpa sina möbler (förutsatt att de är avtorkbara, som mina skåpdörrar av glas).
Det är bara att låta fantasin flöda, själv slog jag till på en gren och en skyline.
Det gör inget att det blir fult (man kan alltid torka bort och göra om), huvudsaken är att det ändå blir hundra gånger roligare än det var förut.

Telefon.

Blogga har blivit tråkigt för längesen men eftersom jag börjar få så dåligt minne (kommer vara gravt dement vid trettio) känner jag ett tvångsmässigt behov av att dokumentera. Därför:

Idag har jag...
- suttit i telefonkö i en halvtimme för att rätta en felaktig faktura. Samtalet bröts mitt i men det fixade sig förhoppningsvis ändå.
- ringt på en jobbannons, men de svarade inte så jag lämnade ett meddelande.
- blivit uppringd och bokat intervju på ett jobb jag sökte för flera månader sen.
- till slut ringt om det trasiga elementet.
- insett att bh:n jag köpte för 150 spänn är för liten.
- "storhandlat".
- äntligen hittat en okej skräplösning till badrummet.
- tänkt ut ett sms som kanskekanske kan göra saker lite bättre, men jag hittar inte rätt telefon.
- fått fullkomlig livspanik. VAD I HELVETE.
- drogat mig med kaffe och blivit ännu mer skakig, yr och hjärtklappig.
- inte alls pluggat.

Jag måste träffa människor. Jag blir knäpp annars. När jag är ensam får jag alldeles för mycket tid att tänka.